Cape Coast 30 juni
Det är en fantastisk dag i Ghana. Solen skiner och har gjort det hela dagen. Vi har varit på stranden och plaskat lite och sett två män nästan stryka med i vågorna. Ghananerna säger att det är havet som vill ta dem som offer, för att djävulen lockar i vattnet. Jag skulle säga att det helt enkelt gick för långt ut bland vågorna, men det är ju jag det.
Nu sitter jag nyduschad och chillar i kvällssolen, och väntar på mina nyfunna svenska kollegor. Vi ska äta middag på strandrestaurangen Oasis och rumla runt lite bland andra volontärer. Det är en nattklubb ghana style, med ett litet dansgolv under stjärnorna. Med mammas förlovningsring på vänster ringfiner går jag säker och lyckas mota bort alla närgångna afrikaner. Det är så skönt att få komma bort från misären på barnhemmet en stund, och skratta åt allt elände tillsammans med andra som förstår!
Efter en koll på kontot så har det kommit in 1700 kr till sedan i onsdags – tack snälla ni! Om pengarna räcker ska jag försöka ordna hälsoförsäkringar till alla barn. Det är tydligen inte så dyrt, men processen är krånglig. Worst case så får Felicia ordna pappersarbetet så för jag över pengar när jag kommer hem. Barnen har proteinbrist och ringorm, det är oftast minst ett barn som kräks varje dag och vi gör vad vi kan med det vi har. En vecka innan jag kom blev Tetteh akut sjuk och låg helt stel med rullande ögon och hög feber. Tack vare att Ester kunde betala vården så kunde de springa till sjukhuset till fots och behandla honom. Han hade fått malaria och det var riktigt illa. Barnhemmet har inte råd att köpa medicin och utan Ester hade han varit borta. Det skulle krossa mitt hjärta om någon av de underbara ungarna inte fanns kvar när jag reser tillbaka. Livet är så skört för den som inget äger.
Nu ska vi snacka lite skit på balkongen innan middagen, hörs snart! Love life!
Nu sitter jag nyduschad och chillar i kvällssolen, och väntar på mina nyfunna svenska kollegor. Vi ska äta middag på strandrestaurangen Oasis och rumla runt lite bland andra volontärer. Det är en nattklubb ghana style, med ett litet dansgolv under stjärnorna. Med mammas förlovningsring på vänster ringfiner går jag säker och lyckas mota bort alla närgångna afrikaner. Det är så skönt att få komma bort från misären på barnhemmet en stund, och skratta åt allt elände tillsammans med andra som förstår!
Efter en koll på kontot så har det kommit in 1700 kr till sedan i onsdags – tack snälla ni! Om pengarna räcker ska jag försöka ordna hälsoförsäkringar till alla barn. Det är tydligen inte så dyrt, men processen är krånglig. Worst case så får Felicia ordna pappersarbetet så för jag över pengar när jag kommer hem. Barnen har proteinbrist och ringorm, det är oftast minst ett barn som kräks varje dag och vi gör vad vi kan med det vi har. En vecka innan jag kom blev Tetteh akut sjuk och låg helt stel med rullande ögon och hög feber. Tack vare att Ester kunde betala vården så kunde de springa till sjukhuset till fots och behandla honom. Han hade fått malaria och det var riktigt illa. Barnhemmet har inte råd att köpa medicin och utan Ester hade han varit borta. Det skulle krossa mitt hjärta om någon av de underbara ungarna inte fanns kvar när jag reser tillbaka. Livet är så skört för den som inget äger.
Nu ska vi snacka lite skit på balkongen innan middagen, hörs snart! Love life!
Kommentarer
Trackback
