Ghana miss you

Idag har jag haft ett ganska långt telefonsamtal med Jenni som bad mig hjälpa henne att skriva in lite i bloggen eftersom det inte fungerar så bra med elen därnere.

Jenni berättar:

Nu har jag fått sällskap av ytterligare 3 st volontärer,från Norge, de bor på barnhemmet. Tyvärr fick en av dem malaria och mår inte så bra.

Vad har vi åstadkommit?
• Vi har hantverkare här som nu lagar taket på barnhemmet och hjälper till att mura upp väggarna i skoldelen.
• Vi har nu gjort en garderob till barnen (med hyllor), köpt in påsar med blixtlås för att inte råttor, ödlor och andra kryp ska bo i kläderna.
• Vi har också möblerat om i båda rummen så barnen nu har en yta att leka på.
• Vi vill förändra: organiserar sängarna. Försöker få barnen att varje dag ta ut blöta/smutsiga lakan och lägga i nya. Det är tre barn i varje säng (200 x ca 70 cm), i varje säng finns ett litet barn (ca 1 år) utan blöja.

Vad planerar vi?
• Färg inköps i helgen och vi målar väggarna på måndag. Då kommer också en holländsk kille (volontär) som enbart ska bygga:
• skolbänkar och bord till skolsalen. Idag har vi tre bord och bänkar som knapp hänger ihop samt att vi får flytta dem in och ut vartefter regnet eller solen visar sig.
• vi ska laga allt trasigt (sängarna är inte så stadiga). Dessvärre har vi ingen hammare utan slår med stenar. Det är ju inte som hemma: gå och köp en hammare! Det tar tid att komma till stan; bussen som man når efter en längre promenad startar inte förrän bussen är full!?! Man vet aldrig hur lång tid det tar.
• Organisera sängarna. Göra det lite säkrare för de minsta barnen.

Det är svårt att ändra något här men vi försöker! Det finns inget system, barnen springer vind för våg. De får ingen kärlek eller fysisk kontakt av föreståndaren (hon är mest bara arg). Barnen slutar le, slutar prata när hon är i närheten.
Vi jobbar på i sol och regn, inte blir vi bruna utan mer smala och bleka. Alla rör sig långsamt, det är varmt ca 30-35 grader. I regnet sjunker det till ca 25.
.



Det är väldigt kluvet att vara här i Ghana: man kan lätt bli lurad. Ghananerna är som flugor runt en bara för att man är vit ”Give me money”. På marknaden får man ett pris som är femdubbelt mot vad en ghanan får. Tråkigt när man bara vill hjälpa.
Undrar hur de gör om de hade pengar? Byggt eller lagat sitt hus, fixat klädstreck för att hänga sina kläder på tork (nu läggs de på marken). Näe, de köper en mobiltelefon istället….

På marknaden ligger klädbuntar i högar runt om försäljaren som ligger i mitten och jäser och äter och säger ”give me your money”.
Det är ett fruktansvärt fattigt land men ändå är de feta. Det finaste är om man som kvinna är så ljus som möjligt och fet, det betyder att man har råd att försörja en familj.

Man förstår inte… Funderar på hur man ska kunna ändra på saker och ting: ska man börja med att ge dem preventivmedel? Det hjälper nog inte, det är fattigdomen som måste bort. Ex: om en man ger en kvinna 10 ”pengar” för att få ligga med henne, så går hon med på det: pengarna räcker till mat för en vecka. Därför föds så många barn som sedan lämnas vind för våg.

I Senya finns många, många föräldralösa barn som bara driver omkring och försöker få mat. Jenni lämnade en grötskvätt kvar, efter tre timmar dök det upp några av dessa barn som ivrigt delade på grötskvätten.
Jenni berättar vidare: någon kom till barnhemmet med en liten pojke på omkring 5 år, men barnhemmet kunde inte ta emot honom. Senare hittades pojken, han hade av utmattning rasat ihop och drunknat i en vattenpöl efter regnet. Man blir så ledsen….

Det finns inga soptunnor.. överallt ligger sopor. Förstår de inte eller bryr de sig inte om att de skapar en massa elände, råttor och är så ohygieniskt. Miljö?!

Hygientänket finns inte över huvud taget: Vår toalett t ex består av ett hål i marken med ett lock över. Problemet är att locket inte har något handtag utan man måste pilla in fingrarna under kanten för att fösa undan det. Jag köpte en knopp och limmade fast den på locket! En förändring som faktiskt betyder en hel del för bacillspridningen.

EN FÖRÄNDRING!!
Alla barn duschar varje morgon innan de klär sig. Hrm?? De är ute hela dagen och smutsar ner sig och de små kissar ner sig – så går de och lägger sig. Verkar inte så bra. Efter att ha ställt frågan om det inte vore bättre att duscha barnen innan de lägger sig i ”rena sängar” fick jag kommentaren ”då är de ju smutsiga på morgonen”. Hur smutsig blir man när man sover?
FRÅN OCH MED NU duschar alla barn innan de lägger sig i rena sängar. De barn som kissar ner sig på natten får duschas också på morgonen. Smutsiga lakan byts ut.


Vad som behövs är mat och medicin – det är prio. Nästan alla barn har ringorm.

Vi satsar vidare och hoppas kunna genomföra ”CHICKEN HOUSE ” inom en snar framtid.
Hälsningar Jenni
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jenni kommer nog att försöka blogga igen i helgen. Som ni förstår är nöden stor och all hjälp är välkommen.
Så tack alla som hjälper till.
Hälsningar en stolt mamma till Jenni.

Jag vet inte vart jag ska borja...

 

Det ar for mycket kanslor som jag inte riktigt kan satta ord pa, sa jag valjer att beratta om hur barnen har det. Barnhemmet ligger i Senya Beraku, ca 1 timmes bilfard fran Accra. Det bestar av tre rum, varav ett av dem ar reserverat for volontarer. De andra tva ar sovrum for barnen. Det finns ocksa tre sma rum, utan vaggar, som ar tankt att fungera som klassrum. Det ar over dessa tre rum som taket rasat. Barnen sover i vaningssangar, som de delar med varandra. Det ar manga sma barn och madrasserna ar nedkissade och smutsiga. Det ar extremt trangt i dessa tva rum, och det ar det enda utrymmet de kan vara pa nar det osregnar, och det ar darfor otroligt rorigt, smutsigt och stokigt. Det finns varken vatten eller el, man samlar regnvattnet och snalar med det sa gott det gar. 

 

Jag bor tillsammans med en volontar fran holland, Esther. Hon har varit har ca en manad. Vi delar ett rum ca 10 min promenad fran barnhemmet, och i ett angransande rum bor var "host-mother", Mercy. Vi har el, men duschar i regnvatten med hjalp av hink och skopa.

 

Dagen borjar 5.30, da vi gar upp och promenerar till barnhemmet. Vi hjalper de att borsta tanderna, tvatta sig och kla pa sig. Sen ser vi till att de far frukost, vilket bestar av ris. Nar det ar fardigt, ca klockan 8.30, promenerar vi tillbaka till vart rum och ater frukost. Oftast ar det vitt brod och pannkakor, och ibland far vi omelett. Efter frukosten gar vi tillbaka och har "exercise" med barnen, och sen forsoker vi bedriva lite undervisnig. Det ar jattesvart da barnen ar i sa olika aldrar, och alla kan inte engelska. Dessutom ar vi ju utomhus pga av taket, och det ar stekhett eller osregn. Har slar man ocksa barnen och det ar svart att fa dem att lyssna utan att hota med stryk. Just nu forsoker jag och ester ta varsin grupp, och vi undervisar med varsin ettaring i sjal pa ryggen. Barnen ar valdigt radda for Madam (var hostmother, Mercy) och sa fort hon oppnar munnen sa vander barnen blicken at hennes hall och tappar fokus. Oftast ar det kaos och man kanner sig otroligt maktlos. Efter att barnen fatt lunch (ris igen, ibland med tomatsas) sa gar vi hem och ater lunch. Eftermiddagarna forsoker vi leka med barnen och stimulera dem, samtidigt som vi forsoker att organisera kaoset i rummen. Det ar sa mycket att gora sa man vet inte vart man ska borja. Efter barnens middag faller morkret (18.00) opch vi vandrar hem igen for att hinna ta en dusch, sen ar det middag och darefter sover vi, oftast somnar vi innan klockan 21.00.

 

Det finns sa mycket att beratta, och jag ska forsoka skriva snart igen. Barnen ar fantastiska, men aven bara barn, och att ha 26 st runt omkringen hela dagarna ar ganska pafrestande. De ar inte heller tacksamma eller radda om de saker som vi ger dem. Formodligen ar de vana att det kommer vita manniskor och ger de saker titt som tatt. "Hello, give me! Hello me! Me!" ropar de sa fort manoppnar sin vaska. De slass om var uppmarksamhet, och da menar jag verkligen slass. Det ar ett konstant grat som ljuder pa barnhemmet. De ar sa manga smabarn, ett tiotal i Nova-Lis alder, samt 4-5 st annu mindre, som tultar runt i smutsiga nerkissade klader, och plockar riskorn fran marken. De ar fina ungar allihop, och det ar svart att se att de blir apatiska under korta stunder. Sa mycket som man vill gora, men sa svart att veta hur.

 

Imorgon kommer hantverkaren och lagar taket, tack vare alla fantastiska manniskor som donerat pengar via facebook. Jag ar oerhort tacksam for den hjalp ni ger!!

 

Om ni vill ringa sa finns jag pa nummer 00233546291493, ring garna!

 

Love Life!